Jag har nu avslutat vinterns första projekt, en mössa av modell basker. Jag använder inte mössa, har aldrig gjort, men så har jag aldrig haft någon korvig basker förr heller. När jag var barn tog jag av mig mössan så fort modern kom utom synhåll, den enda gången jag haft mössa på mig ordentligt var alla de hundra gångerna vi var hos örondoktorn. Jag är född med en hörselskada och mamma trodde kanske doktorn skulle skylla detta på henne om jag kommit dit utan mössa. Jag slapp ha mössa på sjukhuset i juni, juli och augusti, annars var det som om den var fastnitad på skallen, lika omöjligt var det att slippa.
Nu tjatar inte mamma längre, hon har gett upp, dock inser jag att jag numer fryser mer och mer och att det inte är behagligt att frysa. Jag har gått över den gränsen där utseendet segrar över förståndet, men det kanske är så när man närmar sig de 50. Vi får väl se om det blir kallt nog i vinter för att denna huvudbonad kommer att smycka mitt ljuva huvud.
1 kommentarer:
Jättefin! Och visst är dragspelsbakern kul att sticka?! Jag är också en sån som tog av mössan så fort man var utom synhåll. Sen fick man alltid skäll ändå när man kom hem, för då var det alltid någon tant som sett en utan mössa o skvallrat...
Ha det gott!
Kram
Skicka en kommentar