Stina saknas!!

Jag längtar efter Stina, jag vill ha henne nu. Pia som är uppfödaren av Stina är en svår nöt att knäcka. Hon säger hela tiden att jag skall tåla mig och att Stina är för liten fortfarande. Men jag vill ju......
Titta här, en matskål som gapar tom och som bara väntar på att hunden skall komma och äta ur den.

Vattenskålen fick jag också byta, våra två katter dricker bara vatten som rör sig, alltså är dessa vattenfontäner perfekta, men nu när Stina kommer var jag tvungen att köpa en större.
Det här påminner lite om när man var gravid, man längtade efter barnet men var ändå lite orolig för hur man skulle klara sin nya roll och rädslan för att göra något fel. Någon som känner igen sig?